Skoluniformer

Senast som vi uppdaterade vår blogg så hade vi haft möte med personerna som leder wardet och vi besökte skomakaren och skräddaren. På onsdag var det äntligen dags för att dela ut skoluniformerna och skolmaterialet till 27 barn. Det var en lite stressig morgon eftersom kommunikationen i dethär landet inte är den bästa alla gånger. Vi var försenade eftersom en låda var opackad med skolmaterial som vi skulle hämta från centrum, två män som skulle vara med och dela ut uniformerna var försenade, vår tolk var försvunnen o.s.v. Vår teamleader Kajuna kom med en taxi till vår mötesplats och satt konstant i telefonen påväg till skolan där vi skulle möta familjerna. Familjerna hade väntat där i nästan två timmar så vi var oroliga att de skulle ha gett sig av innan vi hann fram. Så var det inte. När vi kom in i klassrummet med våra saker så sitter mammor, mor-och farföräldrar, pappor och barnen i skolbänkarna och ler. Det var först då när man såg de glada och hoppfulla minerna som man började förstå vad det är vi har kämpat för dessa veckor vi har varit här. Det har inte varit lätt alla gånger för oss att komma hit och få uppdraget att hitta barn från 40 familjer på landet och ta reda på om de går i skolan och hur familjesituationen ser ut o.s.v. Men vi såg den förmiddagen att vi har åstadkommit det första målet vi har här att stödja barnen till skolan. Det var jag, Josefine, Elin, Kajuna, vår tolk, en socialarbetare, två män från wardet som bestämmer i området som var med och delade ut uniformerna. Skomakaran och skräddaren var med också eftersom de hade koll på uniformerna. Vi gjorde så att skräddaren tog en uniform, ropade upp barnets namn, skomakaren gav skorna, jag gav två blyertspennor, suddgummi, linjal, 10 skolhäften eftersom de läser 10 ämnen. När barnet fick materialet och uniformen så gav ledaren för wardet skolväskan. Efteråt ställde barnet sig så att Josefine kunde ta ett foto. Det var mycket högtidligt och man såg hur spännande det var för barnen att ta emot sakerna. Alla barn som vi hade på vår lista var där och fick uniformerna och det gick bra med allt. Efteråt höll ward ledaren ett tal till barnen och föräldrarna och i talet framkom det att han själv är tacksam för att deras område har fått chansen att bli hjälpta. Han sade även att det är upp till föräldrarna nu att verkligen ta denhär chansen som vi ger dem och deras barn för att skapa en bättre framtid. Dethär är början och en bra början, sade han. Efter hans tal ställde sig en av mammorna upp för att tacka oss alla från föräldrarna, hon sa även till föräldrarna att de nu skall se till att ta emot hjälpen och stödet och hjälpas åt så att barnen får en bra framtid. 

Det var en mycket rörande förmiddag för oss. Man fick blinka bort tårarna med jämna mellanrum när man såg hur glada barnen var för att ta emot sakerna och hur glada deras föräldrar var när de kom tillbaka till dem och visade vad de hade fått. Denhär dagen påminde oss verkligen hur lyckligt lottade vi är att vi får göra vår praktik här. 

Resten av förra veckan gjorde vi familjebesök, vi hann med tre familjer och där pratade vi med mammorna om deras situation, hur många barn de har, om de arbetar med något, hur huset är, vad de saknar o.s.v. Vi var till en familj där de hade svårt att öppna sig, det pågår något under ytan där som vi inte riktigt fick svar på. Vi funderar nu tillsammans med vår chef hur vi kan jobba med den familjen för att nå fram till familjemedlemmarna. Vi kommer att göra fler familjebesök dit så att de får ett förtroende till oss och så att vi kan handleda dem till en bättre situation. På fredag var jag, Josefine och Elin med Kajuna på kontoret. Vi uppdaterade organisationens hemsida www.nihekimapekee.blogspot.com . Den hade inte uppdaterats på ett tag så vi kom överens om att på fredagar skall vi jobba från kontoret och uppdatera organisationens blogg så att sponsorer och andra personer kan följa med vad som händer här. På onsdag denhär veckan skall vi till en annan by och ta måtten av barnen där som vi skall stödja till skola. Vi kommer även att fortsätta med familjebesök till resten av familjerna för att sedan diskutera hur vi skall arbeta vidare sen när alla barnen är iskolan och vilka familjerna är som behöver mest stöd av oss. 

Slutligen vill vi passa på att tacka de personer som länkar vår blogg på sina bloggar, delar på facebook o.s.v. Det är roligt att ni är intresserade av vår resa och vi hoppas att vi kan inspirera andra att åka som volontärer i framtiden. Vi tackar speciellt www.tidstjuven.com och http://bettina-e.blogspot.fi/ som nämnde vår blogg på sina bloggar.