Terese och Josefine i Tanzania: Veckans uppdatering

Nu har en vecka gått igen här i Mwanza. Vi har haft påsklov fredag-måndag och då har vi njutit av det fina vädret och varit vid hotellpoolen på Tilapia. På lördagen åt vi middag på Tilapia, de har en grill som heter Teppanyaki grill. Det är ett hus ute på victoria sjön och man går över en liten bro till huset från restaurangens byggnad. Där står en kock framför bordet och steker maten och serverar direkt på faten. Först fick vi tre såser: löksås, jordnötssås och sojasås. Såserna har de gjort själva i restaurangens kök. Den första rätten var en grönsallad i vinäger och en potatiskaka, sen var det räkor, bläckfisk och rödlök, tilapia filé, kyckling med stekt ris, nötkött och som avslutning fick man glass. Det var otroligt gott och en trevlig upplevelse när man fick se på hur maten stektes och kocken berättade vilken sås man skulle använda till vilken rätt. Det var också mycket uppskattat att det var så mycket kött eftersom vi inte äter så mycket kött i volontärhuset, det blir mest ägg, bröd och ris med tomatsås. De svenska volontärerna åkte på safari på söndagen och på måndagen till Zanzibar så jag, Josefine och Elin har varit själva i huset denna vecka eftersom Lena har åkt hem till Finland några veckor.

Josefine och jag har varit här en månad nu och börjar känna oss som hemma. Första veckorna var förvirrande både med arbete och privat eftersom det är många nya intryck att ta in. Nu har vi börjat känna till området där vi bor, där vi arbetar och staden så vi klarar oss ganska bra på egenhand. Vi känner att vi har ett bra flyt när vi arbetar nu och vi har också fått med oss en man som annars arbetar som lärare, han är vår tolk på familjebesöken och han är riktigt duktig. Vi har redan ett bra samarbete med honom efter den här första veckan tillsammans.

Denna veckan har vi besökt familjer i det område där vi hade möte med de 10 mest utsatta familjerna för två veckor sedan. I detta område behöver inte alla barn en komplett skolutrustning med skor, pennor, böcker, skjorta, kjol, byxor, strumpor och väska. De flesta familjerna som vi har besökt har barn som går i skolan men som saknar något från skolutrustningen och det är ofta skorna som saknas. Det finns dock barn på denna ”street” som inte alls går i skolan och då kan det vara så att de inte har haft råd att köpa skolutrustning till barnet eller så har de varit i stort behov av pengar så barnet har stannat hemma för att hjälpa till att sälja grönsaker, ved eller kål som de ofta äger lite av och säljer. När vi har tagit upp alla familjemedlemmars namn och fått reda på vem som går i skolan och vem som inte så har vi frågat hur det är med den ekonomiska situationen. Ofta är det så att de äger lite mark så de kan odla potatis, casawa, majs o.s.v. Dock har de inte tillräckligt så att de kan äta för ett helt år så då försöker de arbeta extra. Många kvinnor har dagsarbeten och då kan de ha arbetsuppgifter som att hämta vatten, gräva och jordbruka och någon som bor uppe i bergen samlar stenar som de har som byggnadsmaterial. När vi har frågat vad de skulle vilja ha för hjälp med den ekonomiska biten så är det många som vill ha ett startbidrag så de kunde köpa hönor och sälja äggen, de skulle vilja köpa småfisk eller tomater i Buhongwa och sälja det ute på landet. Vi har förklarat att vi nu samlar information om deras familjer och livssituation och att vår högsta prioritering är att stödja barnen till skola i första hand. När vi gjort det kommer vi att återkomma till familjerna och deras situation, vi har också förklarat att vi inte kommer att dela ut pengar till dem utan handleda och hjälpa dem genom kommunikation och om vi ser något de behöver i sina hem som t.ex. babykläder, kökskärl, madrasser då kan vi fundera på att stödja familjen med sådana saker men inte att ge pengar i hand. I slutet av familjebesöken har vi fått komma in i deras hus och se hur de sover. Alla familjer vi har besökt denna vecka har saknat madrasser till alla familjemedlemmar. Oftast är det barnen som sover på golvet och föräldrarna eller mor-och farföräldrarna som sover på tunna slitna madrasser. Vi har fått höra om olika lösningar de har för sovplatserna i husen och någon har löst det på ett sådant sätt att de skickar hälften av barnen över till grannen för att sova på deras golv eftersom det egna huset är för litet. En annan familj hade fem barn och det sjätte var på väg just den dagen som vi besökte familjen så mamman var på sjukhuset för att föda. De hade en dubbelsäng och snart sex barn. Jag frågade hur de skulle göra när babyn kom hem och då fick jag till svar att mamman och babyn sover i dubbelsängen och pappan och barnen sover på golvet. I de flesta husen är det inte ett golv insatt i huset, det är hård sand så de sover på marken kan man väl säga.

När vi har pratat och tittat klart in i husen har vi bett om att få fotografera familjen och det har de tyckt om när vi visat dem familjefotot efteråt. Det skulle vara roligt att framkalla alla familjefoton och ge till dem men vi får fundera på var det skulle vara möjligt att få ut bilder i den här staden.

En rolig händelse som är värt att nämnas på tal om beibisar, när vi besöker familjerna ute på landet så är det ganska långa avstånd mellan husen och mycket gräs, träd och buskar överallt så det kan vara svårt att se vart man är på väg. Då frågar vi oss fram och på onsdagen gick vi in på en gård för att fråga vägen till en familj. Då satt tre små barn ute på gården och lekte och deras mamma kom med en handduk runt sig och såg ut att ha tvättat sig. Hon såg också sliten och trött ut på ett sätt som fick mig att fråga om hon är sjuk. Då svarade tolken och socialarbetaren att hon inte är sjuk men mycket trött eftersom hon födde en son för några timmar sedan. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag frågade om hon hade fött sonen hemma, med de äldre syskonen ute på gården, utan en läkare? Jag fick ett glatt svar att hon inte är sjuk så hon behöver inte en läkare, hon har ju bara fött ett barn? Då fick jag bara lov att gratulera henne så mycket och frågade om hon och babyn mår bra. Det gjorde de och hon skulle då vila sig lite och påbörja lunchen.

Alla familjer som vi besökt denna vecka har varit glada över att vi kommit och tackat oss och välsignat oss. Det är ingen av dem har varit ovänliga eller nekat oss att komma på besök. Vi känner att vi fått en bra start med familjerna tack vare mötena vi hade de första två veckorna då de fick se oss vid chairmannens hus och när de fick reda på vad vi kommer att göra här.

Nu tar vi helg och fortsätter på måndag med ”personalmöte” kanske man kan kalla det och på tisdag skall vi till ett annat område och besöka familjer.