Terese och Josefine i Tanzania: Vecka 16

Sist vi skrev hade vi haft möten med familjerna och chairmannen. Helgen var ledig så på söndag hade vi volontärer och Lena bestämt att bjuda Kajuna som är vår teamleader och hans tre döttrar på pannkakstårtskalas. Vi hade handlat kalasmuggar och tallrikar för barnen och sen gjorde vi en pannkakstårta. Lena stekte plättar och så lade vi mosad banan, grädde och nutella emellan och garnerade med godis. När våra gäster kom var de festklädda med klänningar och fina skor. Elin hade med sig ballonger till Tanzania så de hade vi hängt upp. Flickorna var glada och tyckte om tårtan. Det var precis som ett barnkalas hemma i Finland, först åt vi och drack mangosaft och sen lekte vi med ballongerna och umgicks. Det blev en toppendag.
På måndag gick jag och Josefine till Tilapia och möttes av en av ägarna. Han frågade hur vår dag hade varit och berättade att han gett kex till en skola engång när andra volontärer varit här. Vi sa att vi hade varit till ett barnhem här i närheten och då hade vi också haft med oss kex och saft till barnen. Sen sa jag att vi kommer att besöka barnhemmet fler gånger för huset de bor i är väldigt litet och de har inte så mycket där som t.ex. mat och husgeråd. Han frågade vad de behöver. Vi sa att de inte hade haft dricksglas åt alla barnen när vi bjudit på saft så de hade fått vänta och dricka i turer. Han tog upp sin telefon och ringde ett samtal och sa: Jag behöver 36 muggar, 36 tallrikar, ämbaren att ha vatten eller tvätta kläder i och kex. Det skall vara här på hotellet ikväll så två flickor kan hämta det och föra det till ett barnhem. Vi stod bara och gapade och visste inte hur vi skulle tacka. Han sa bara att vi inte behöver tacka. När vi skulle gå hem så fick vi sakerna och Josefine och jag fick även varsin långkjol från Indien. Ägarna är från Indien på Tilapia.
På måndagen tog jag, Josefine och Julia en taxi till Pamoja barnhemmet och förde dit sakerna. De blev väldigt glada och tackade för sakerna. Vi planerar även att åka dit och göra middag till barnen någon kväll sålänge vi är här.

På måndag hade vi möte med alla volontärer och de andra som jobbar för organisationen. På tisdag åkte vi till två streets för att träffa barnen vi skall stödja till skolan. På första streeten möttes vi av ett trettiotal barn och deras föräldrar. Vi hade med oss en skräddare och en skomakare som skall tillverka skoluniformerna och skorna till barnen. Vi tog upp deras namn och fotograferade dem, det var även barn under 6 år där som inte kommer att gå iskolan. De barnen var väldigt viktiga med att vi också mätte dem och fotograferade dem. Det gjorde vi för sakens skull så att de fick känna sig sedda. Den streeten där vi började så var den som hade blivit klassad som den mest behövande platsen. Där kommer vi att stödja barnen först och börja besöka familjerna enskilt och se vad de är i behov av. När vi varit där så gick vi till den streeten där de också är i stort behov av hjälp. Det var inte riktigt lika många barn och föräldrar där men vi fick tagit måtten på några barn och prata med dem. Vår teamleader Kajuna är mycket duktig på att prata med föräldrarna och barnen. Det blir så avslappnat och naturligt när han pratar, han ser alla och får dem att skratta och känna sig delaktiga. Det var tre pojkar där som var i 6-7 års åldern som inte var så glada. Man kunde se att de var undernärda och att det finns problem någonstans i deras liv. För att få pojkarna att skratta lite och prata så tog Kajuna sin digitalkamera och visade dem hur man tar foton. De blev väldigt intresserade och pratade mera. Det är ett bra sätt att få dem att öppna sig och få lite liv i dem. Vi har även märkt att vissa barn blir väldigt blyga när jag och Josefine är där. De har inte sett vita människor förut så det kan nog vara skrämmande för dem. Deras mammor skrattar när de blir rädda och tar dem i famnen. Vi hoppas att de små barnen kommer att bli vana med oss under familjebesöken så att de ser att vi inte är farliga. :)
På onsdagen var vi till den tredje streeten och mätte barnen där. I det området fanns det många barn som redan går iskolan men saknar något av sin skolutrustning som t.ex. skor eller kanske kjolen håller på att gå sönder. Så där skall vi under familjebesöken ta reda på vad exakt de behöver om de inte behöver hela skolutrustningen.
Vi gjorde även vårt första familjebesök på onsdagen. Det var mamma med flera barn som levde fattigt. Vi skall stödja ett barn i den familjen till skola eftersom barnet är ganska gammalt och måste få återvända till skolan innan det blir för gammalt. Det var ett intressant besök och det var positivt. Mamman svarade på frågorna hon fick om familjesituationen och var tacksam för att hennes barn skall få gå iskolan. Vi skall besöka henne igen och försöka handleda och hjälpa henne så att hon skulle ha råd att försörja sin familj.
Idag, torsdag hade vi möte på kontoret. När vi kom dit fick träffa en ung man som kommer att komma med oss på hembesök och vidare arbete i familjerna. Vi har inte haft någon som kan engelska och som känner till området där vi skall arbeta. Nu har Kajuna hittat en sådan som kommer med oss på tisdag på de första hembesöken. Det skulle vara omöjligt för oss att göra hemsbesök utan en tolk så vi är mycket glada att vi har honom nu.
Nu har vi fått påsklov och forsätter nästa vecka med nya roliga utmaningar.

Glad påsk och ta hand om varandra!