Första mötet

Habari!

Imorse vandrade vi iväg till kontoret tillsammans med Lena vår handledare. Hennes förening Mwembe r.f. samarbetar med Ni Hekima Pekee som är en organisation här i Mwanza som stödjer ungdomar och familjer genom förebyggande arbete så att de inte hamnar på gatan. Vi har diskuterat detta sätt att ha en organisation och det är en mycket bra metod att använda. Förebyggande arbete i familjer och att stödja barnen till skola så att de inte hamnar på gatan. Det finns många organisationer som har barnhem men denna organisation är unik.

Varje måndag har vi möte tillsammans med Niheps ansvariga som heter Kajuna. Han och Lena samarbetar och vi volontärer blir handledda av dem. Vårt måndagsmöte skulle gå ut på att volontärerna Julia och Samira som har varit här några veckor redan skulle ge rapport om veckan som gått och vi skulle diskutera vad som är på gång den kommande veckan o.s.v. Det fick vi lämna och koncentrera oss helt på ett akut fall där en liten baby är så undernärd och i riskzonen att svälta. Samira och Julia åkte tillsammans med en annan handledare Kennedy till familjen för att ta med babyn till sjukhus för att få hjälp. Såhär kommer det att gå till, det finns många familjer i stort behov av hjälp här och ingen dag är den andra lik.

När de hade åkt iväg till familjen så presenterade vi oss för Kajuna och han berättade om organisationen och våra arbetsuppgifter. Staden är indelad i olika wards här och de har nu jobbat med familjer i ett ward som heter Butimba. Arbetet där har fungerat bra och de har bra kontakt med familjerna i behov av stöd där. Eftersom vi nu är sex volontärer så har vi bra möjligheter att arbeta effektivt och hjälpa fler familjer. Jag och Josefine kommer därför få börja arbeta i ett helt nytt ward, vi börjar från noll. Vi kommer att åka till en stadsdel tillsammans med en tolk som känner till området och träffa familjer och undersöka om det finns behov av stöd. Vi fick papper idag med frågor vi skall ha i våra tankar när vi besöker området. Man får inte gå fram till en familj och börja intervjua dem och fråga varför de t.ex. inte arbetar eller varför barnen saknar skor o.s.v. Man behöver bygga upp en tillit och få dem att berätta om sina liv om de själva vill. Frågor som vi skall få svar på genom att träffa familjerna är bland andra: Vem är ledaren i familjen? Hur många barn? I hurudant skick är kläderna de har och husen de bor i? Går barnen i skola? Finns det någon som arbetar? Sen skall vi skriva ned egna observationer som om vi har sett någon som behöver akut hjälp t.ex.

Vi kommer att ordna arbetstillstånd imorgon som vi behöver för att jobba som volontärer här. Efter det kommer vi att börja på.

 Vi kommer även att ha ett möte med Lena om att starta en girlsgroup. Den verksamheten går ut på att vi skall stödja flickor och undervisa dem i frågor som gäller deras pubertet, förhindra tidiga giftermål och graviditeter o.s.v. Vi återkommer om girlsgroup när vi fått reda på mer.

Dagarna här är heta, 33 grader är det just nu när vi sitter och bloggar med varsin mangosmoothie på Tilapias terrass och victoriasjön med rakt under oss. Vi känner att vi har fått en bra start i Tanzania. Vi har en perfekt kombination av nytta och nöje här. Vårt hus är trivsamt och de andra volontärerna är mycket trevliga. Vi kan gå till Tilapia poolen och sola och simma när vi är lediga och när vi skall arbeta får vi bra handledning och det känns tryggt. Vi har kommit fram till att det är viktigt att vi själva mår bra och får ha lite av den västerländska lyxen på vår fritid för att sedan vara starka och kunna hjälpa andra. Man behöver må bra själv får att få andra att må bra. Och det gör vi. En sak vi måste lära oss är att här tänker man inte som hemma med tiden. Hemma tänker vi mera ”time´s running” och här gäller ”time is coming”. Det betyder att man stressar inte här, det kommer alltid mera tid. Det betyder alltså att t.ex. ett möte som skall starta 9.30 ofta startar 10.30. Och det som kan skjutas upp till imorgon skjuts upp utan stress