Terese och Josefine i Tanzania: Barnhemmet Pamoja Måndagen 14.3

Det finns ett barnhem här i närheten som heter Pamoja. Där bor runt trettio pojkar i åldrarna 6-15 år. Dessa barn har hittats på gatan och tagits till Pamoja, eller så har de bott i familjer där det har varit stor risk för dem att hamna på gatan och då har de fått komma till Pamoja. Barnhemmet har som mål att pojkarna skall återförenas med sina familjer när det är möjligt. De berättade att flera av barnen som hade bott på Pamoja hade kunnat återvända till sina föräldrar. Pojkarna bor i ett litet hus där det finns ett gemensamt rum med soffor, en dator, en symaskin, hyllor med böcker, förvaring av fotbollar och leksaker m.m. De hade tre rum med ett skynke för dörröppningarna, där sover pojkarna. De lagar maten utanför barnhemmet under ett tak som är upprätt av träpålar. Där kokar de mat på öppen eld i stora grytor. De har även lite mark där de odlar så att de inte behöver köpa all mat, bredvid odlingen finns en liten damm där de har planterat fisk. Detta barnhem är inte stort alls, de har inte heller allt de behöver som t.ex. tillräckligt med muggar och tallrikar så att alla barnen kan äta samtidigt.
Man kan säga att dethär barnhemmet inte är rikt ekonomiskt. Dock är det rikt på kärlek, vi möttes av pojkarna som tog oss i hand och välkomnade oss. Alla var glada och de verkade ha en fin sammanhållning. Jag och Josefine hade beslutat att vi skulle köpa saft och kex med oss till pojkarna. Pengarna vi använde till detta var de pengar vi har tjänat hemma i Finland när vi sålt hemmagjorda handtvålar till vänner och bekanta samt till personalen i vår skola. Dethär var det första vi gjorde med de pengarna och det var otroligt uppskattat. Vi satt i en soffa och blandade saft i en stor hink, pojkarna var väldigt artiga och väntade på sin tur. När vi gav dem saft och tre kex så presenterade de sig och tackade.

Efter kex och saft bjudningen ville de dansa för oss. Samira och Julia, de andra två volontärerna var också med. Vi satt i sofforna och pojkarna trädde fram en i gången och dansade. De har en otrolig rytm i kroppen här, det är ingen skillnad på ung eller gammal för när musiken kommer på dansar de fantastiskt. Pojkarna dansade en bra stund, det finns även en liten flicka där som är granne till barnhemmet. Personalen berättade att den lilla flickan har varit på barnhemmet sen hon var kring ett år så hon hörde också hemma där. Man märkte på henne att hon stortrivdes när vi var på besök, hon dansade för oss, pussade oss på kinden och ville vara nära.
När vi varit där en bra stund och mannen som var ansvarig handledare berättat om barnhemmet så var det dags för oss att börja åka hemåt. Det blir mörkt här ca. 19.30 och då skall man helst inte röra sig ute på egenhand. Vi tackade för oss och funderade med handledaren att vi gärna skulle vilja komma på besök igen och ta med oss mat så att vi kan bjuda barnen på middag. Det var uppskattat och det kommer vi att göra. Barn här har en så fin utstrålning och är så positiva så det är verkligen roligt att träffa dem.