Terese och Josefine i Tanzania: Veckans händelser

Här börjar det gå undan. Vi börjar närma oss slutet av vår Tanzaniaresa. Det är ännu maj månad kvar men vi har insett att vi får börja planera våra dagar noggrant så att vi hinner med allt vi vill göra både i arbetet och privat. När det gäller arbetet så har vi fått färdigt alla familjebesök nu. Vi besökte den sista familjen igår (ons). Vi har varit till 40 familjer och det har gått bra. I slutet började det bli lite tjatigt för oss själva eftersom vi ställt ungefär samma frågor till alla familjer och det kom ungefär likadana svar av alla. Men nu har vi basfakta om alla så på måndag skall vi ha möte med vår handledare och se vilka familjer som vi skall besöka fler gånger som verkligen behöver stöd. Alla är i behov av någon form av stöd och handledning men vi kommer inte hinna med alla 40 på så kort tid som vi har kvar så vi måste börja med dem vi anser behöver oss mest och sen får framtida volontärer fortsätta.

När vi gör familjebesök frågar vi alltid om den ekonomiska situationen och frågar familjen vad de har för tankar och planer kring sin situation. De är alla i behov av ekonomiskt stöd för att kunna starta upp ett litet företag eller köpa mark så de kan odla o.s.v. För oss är det en utmaning att handleda dem om de säger att de vill ha en miljon shilling så att de kan köpa jord och börja odla. Det är omöjligt för oss att stödja med så mycket pengar. Det är också svårt att veta hur vi skall handleda när de vill köpa och sälja grönsaker eftersom det finns så många som redan gör detta i Buhongwa som är den närmsta orten för dem. Vi har dock hittat några familjer som verkligen har en bra plan hur de skall gå till väga för att förbättra sin ekonomiska situation och de har själva kommit fram med sina idéer och vi har lyssnat och sagt att vi vill att de skall göra upp en sorts affärsplan tills vi kommer nästa gång på besök. Första familjen som kom med en bra idé är en familj som består av 15 personer. De vill öppna en lokal restaurang där de skall sälja chapati (ett tunnbröd), ugali (majsgröt), ris och té. I centret där de skall öppna finns det inte många matställen och lokalen där de vill hyra har ett bra läge. De har också erfarenhet från tidigare eftersom de haft ett matställe för flera år sedan men de fick stänga eftersom det inte fanns el och vatten på den tiden i centret. Vi har valt att hjälpa dem och idag har vi varit och tittat på lokalen och nästa vecka skall vi åka tillsammans med ena mamman i familjen för att handla det hon behöver.

På ett annat ställe finns det tre familjer på samma väg och där vill kvinnorna också starta en lokal restaurang på en av gårdarna, de har redan byggt grunden till byggnaden men behöver stöd. Där såg vi också en bra idé eftersom vi då får hjälpa tre familjer samtidigt. Vi skall åka på besök inom kort för att se hur långt de kommit i sin planering.

Den sista familjen som har en bra idé just nu är en ung mamma som är sömmerska. Först frågade vi pappan i familjen vad de har för idéer och han ville köpa mark för en miljon. Då vände vi oss till mamman som satt med sin baby i famnen och vi tänkte lite att hon eventuellt håller med sin man. Det gjorde hon inte, hon sa att hon vill öppna ett litet skrädderi eftersom hon kan sy. Vi tyckte det var en fin idé och absolut möjligt att göra. Vi skall besöka henne nästa vecka för att höra mera om hennes plan och sedan skall vi gå till centret och se på en liten lokal.

Eftersom vi har lite tid kvar här måste vi börja någonstans med några familjer. Vi har satt en bra grund och kartlagt familjerna och vi kommer att skriva utförliga rapporter om familjerna och ha foton på alla med i rapporterna så att framtida volontärer kan fortsätta med detta arbete.

Skoluniformerna som görs för resten av barnen som vi stödjer till skola kommer att bli klara inom några dagar och då delar vi ut dem. Vi besökte skolan idag tillsammans med några mammor och barn eftersom deras barn hade blivit nekade av rektorn att få börja skolan. Orsaken var att vissa av dem inte hade gått iskola tidigare och vissa hade hoppat av när de var t.ex. 8 år och idag är de 15 år så lärarna har lite problem med att få in dem i någon klass. Vår handledare Kajuna hade varit och pratat med skolan och de hade accepterat att barnen skulle få börja genast. Idag var vi dit med dem och registrerade dem. Det var en speciell upplevelse för mig och Josefine att vara ute på skolgården. Vi stod där och hade ett hundratal nyfikna blickar på oss av skolbarnen. När vi satte oss ned på stolar som två elever kom med åt oss blev vi plötsligt omringade av alla barn. De trängdes runt oss och stod och log och skrattade. Det var så många barn att vår tolk kom rusandes och ropade utifrån ringen om vi är okej där inne eller om de stör oss. Vi sa att vi är okej. Det är verkligen speciellt att vara här ibland när man kommer från ett annat land.

Bortsett från vårt arbete här så har vi det också bra när vi är hemma och lediga. Vi har fått många vänner som vi umgås med på kvällarna och helgerna. Det är verkligen en bra kombination av arbete och privatliv här. En till lite rolig händelse var när vi kokade lunch här om dagen. Mitt i matlagningen blev vi utan gas till spisen. Vi ringde Kajuna och att vi genast behöver få en ny gasflaska. Han skulle ordna det sa han. Under tiden gick Josefine ut på gården och började samla kvistar och gjorde upp en eld på gården och la stenar kring elden så vi kunde sätta kastrullerna dit. Innan mannen med den nya gasflaskan kom hit hade vi kokat vår mat på elden och ätit färdigt. Det är tur att vi har en sann friluftsmänniska med oss här i huset. Min första tanke var att gå till Tilapia och beställa lunch i restaurangen så det är bra att vi har varandra här och hjälper varandra i olika situationer.